Vad vill jag?
Och, bara tanken på det får mig halvt panikslagen.
Jag vet inte!?
Jag hatar att inte veta.
Jag trivs jäkligt bra ihop med honom.
Han får mig att känna mig som en prinsessa =D
Men tanken på honom som pojkvän?
Gaah!
Jag hatar att inte veta!
Som sagt, jag trivs väldigt bra ihop med honom, men kär?
Inte nu i varje fall... tror jag =/
Eller? är det min rädsla, och vetskapen om att han ändå inte kan bli min pojkvän förren om ett halvår ca som stoppar där?
Hur vet man?
Det gör väl egentligen ingen skillnad nu, för jag vill träffa honom, jag blir glad när han ringer och jag önskar han kunnat vara här oftare.
Men jag vill veta jag vill!
Jag hatar att inte veta!
Vet jag inte, har jag inte den kontrollen över mig som jag vill ha.
Och jag hatar det!
Jag vill veta! *tjurar som en jävla 5-åring*
Hjälp?
Städa
Sitter just nu och väntar på att riset skall koka färdig så jag kan äta lunch, sen ska jag fortsätta städa *s*
Jag och renée har ju lite olika syn på vad som anses vara "städat", "helt okej", "förjävligt" och "bombnedslag" :D
Åh, det börjar regna! Måste ut och rädda mina katter!
*springer*
Jaha??
Visade sig dock att han gjort absolut inget idag. Legat på soffan och slappat/sovit bara.
Var väl iofs välbehövligt, men något litet sms kunde han väl plintat ner? *muttrar*
Både Linda och Ohli hade varit borta dessutom, kunde han inte åtminstonde svarat på mitt sms om vi skulle träffas då? =/
Lördagkvällen avslutade han ju trots allt med att säga flera gånger att han önskat att han kunnat stanna längre för han ville träffa mig mera...
Men men...
Han ringde ikväll i varje fall.
Han kommer upp på tisdag en runda.. Jag trodde ju dock han skulle komma efter att hästarna var fixade för kvällen, och sen stanna över natten, men tydligen inte. Utan han kommer direkt efter jobb, stannar lite, och åker sen hem och fixar med hästarna.
Dvs 2, kanske 2.5-3 timmar om jag har en väldigt tur. :(
Vi ska prata, och det behövs verkligen...
Fråga honom om han inte kunde be Linda fixa hästarna så han kunde stanna över natten. Han fixar trots allt hästarna alla andra kvällar, och mornar.
Men nej, det gick inte.
Varför?
För de hade lovat varandra att inte ha någon annan hemma, eller gör något annat (det sista var nytt, det har jag inte hört förr?). det innebar att inte sova borta också tydligen? (men han har sovit här en gång innan??) För hon gillade inte när han gjorde det, och han gillade inte när hon gjorde det heller så ja...
Jag satt såhär :O
Hängde jag med riktigt där?
Misstolkade jag?
Förstod jag fel?
Hörde jag fel?
Ingen aning faktiskt. Blev så paff så jag frågade inte heller.
Föredrar dessutom att ta den diskussionen på tisdag, när jag ser honom framför mig...
Men ja, som sagt, vi behöver prata.
Även omjag hatar det.
Det gör allt så mycket seriösare än det är meningen det skall vara just nu... =/
:(
Jag fick förklarat varför jag tyckte situationen var så jobbig, och jo, han förstod ju det.
Men som jag skrivit innan, det finns inget han kan göra just nu :(
Förra förhållandet hade tydligt slutat på liknande sätt, och då hade han tagit "snabba" vägen ur, vilket resluterade i att han under flera år fått gå och betala av skulder. (han berättade inte så mycket idag, men lovade att göra det en annan dag. Han var tvungen att åka hem till hästarna nu)
Han ville inte sätta sig i den situationen igen. Han var tvungen att få iordning gården så han kunde få bra betalt för den. Så han får en chans att börja om på nytt, med ett bra utgångsläge.... Inte med en massa skulder i fickan, igen...
Och ja, jag förstår ju honom. Absolut!
Men det gör inte saken lättare för mig.. :(
Nervös
Inte för det jag måste prata med honom om, utan för att han skall komma hit!
Herre gud säger jag bara....
Dumma mig!
Varför varför varför?
Idag är jag lugn och glad.
Men det är inte bra!
Jag förtränger allt för mig själv?
Varför gör jag det?
Jag måste prata med Benjamin idag, för jag kan verkligen inte ha det som det är nu. Jag kommer må mer dåligt av det än bra.
Men, idag ska jag träffa honom.
Jag är uppe på rosa moln och flyger.
Jag förtränger allt det jobbig för just nu mår jag ju bra...
Gaah!
Idag tycker jag att jag är tramsig som öht ens tänker tanken på att prata om det.
Imorgon vet jag att jag kommer svära över mig själv om jag inte pratar med honom idag...
*suckar*
Kan någon slå något hårt i skallen på mig?
Att välja
Och så kan jag inte ha det. Det går inte. Jag kan inte!
När jag lyckades ta mig bort från Tomas lovade jag mig själv en sak.
Aldrig mer! Aldrig mer skulle jag försätta mig i den situationen som jag gjorde där.
Aldrig mer skulle jag acceptera att jag var nr 2...
Och även om jag inte tror jag är "nr 2" i samma bemärkelse för Benjamin som jag var för Tomas, så är jag trots allt nr 2 så länge han bor, och delar sovrum, med någon annan.
Och jag kan inte ha det så :(
Kommer träffa honom imorgon. Förhoppningsvis är han inte jättestressad utan att vi kan ta det lugnt och sätta oss ner och prata om detta.
För jag vill prata, även om jag inte ser hur det skulle kunna lösa något :(
Jag klarar inte av den situationen som är nu, han lär inte ha råd att köpa/hyra lägenhet förren gården är såld.
Jävligt kul läge... :'(
Skrivbordet fixat
Är det godkänt?
Inget svar
Men inget svar.. Iofs var han på möte med militären ikväll, vet inte alls hur länge det brukar hålla på....
Jag behöver ett svar ikväll :(
Jaha?
Och jag vill verkligen inte vara själv ikväll :(
Varför är jag rädd för ensamheten när jag inte mår bra?
Svara inte, jag vet det jävla svaret alldeles för väl. Jag vill inte tänka på det bara =/
B hade inte tid att komma hit idag. Funderar på att fråga om jag får komma dit..
Men, jag känner inte för att köra. Och jag har inte råd att köra egentligen.
Löftet är fortfarande där. Även om det inte lär hända något mellan oss ikväll, så är det ändå kvar där...
Men jag vill inte vara själv. Jag vill krypa upp i hans famn. Jag vill gråta, jag vill bli omhållen. Jag vill ha närhet...
Skrämmer jag iväg honom?
Skulle jag kunna acceptera senare att han brutit löftet till Linda, även om det var jag som "övertalat" honom?
Hur ska jag göra? :(
Rädd
Det finns inget värre, än att vara rädd. Spelar ingen roll vad man är rädd för, det är hemskt ändå.
Under torsdagen i dk ordnade brix fram en massör åt alla. Alla fick 15 min axel, skuldror och nackmassage.
Jag var bland de första i kön, självfallet. Varför lär jag mig aldrig?! Massage ska jag hålla mig borta från!
Aldrig har min kropp knakat så mycket. Jag tror jag blev 5 cm längre efter att han tryckt lite på ryggen. Mysigt värre...
Han var lite hårdhänt, men det var ändå okej...
Han var duktig, för duktig. Han släppte mina spänningar och ja, det är inget bra. Eller jo, det är ju egentligen bra, men... inte just då =/
Jag försvann in i vår sovbod med en gång och grät halvt hysteriskt. Jag var livrädd. Just då visste jag inte varför, jag bara grät och skakade.
Det visade sig att patrik låg och sov/vilade i boden när jag kom dit, har inte riktigt bestämt mig om det var bra eller dåligt egentligen. Bra för han kunde trösta mig och få mig att samla mig igen. Dåligt för att jag skulle behöva sparka lite i väggarna och avreagera mig.
Rädslan då.
Allt som hänt senaste året kom tillbaka.
Alla svek, alla lögner och mina reaktioner på det. Hur det påverkar mig ännu.
Benjamin, vad händer där? Vågar jag lita på honom?
Håller han verkligen på att separera, eller är det bara en lögn för att få mig dit han vill?
Jobbar han verkligen så mycket som han säger, eller vad händer då? Jag vet ju vad som hände när tomas "jobbade" mycket.....
Enligt vad han sa till mig så har de inte berättat något för Ohli. Men han får ändå följa med till dk.. Varför? Vad är ursäkten till honom? Vem säger han jag är? Eller Ohli är van vid att där är andra tjejer så det behövs ingen förklarning?
Hur vet jag!?
Jag vet vad jag tror nu. Jag tror han är ärlig. Jag tror inte han ljuger för mig.
Men hur vet jag?
Hur vet jag att han inte släpper en bomb om en vecka/månad/år och berättar att allt var en lögn?
Jag hade inte klarat det.
Inte ett dugg...
Och för att göra allt besvärligare, hur vet jag vad jag känner för Benjamin?
Jag blir jätteglad när jag träffar honom. Jag vill träffa honom så ofta jag kan.
Men det känns ändå inte som det.
Jag tror det är mycket min rädsla som hindrar mig där. Hoppas jag.
Det har gått så fort, och det skrämmer mig faktikst. Även om mycket är mitt eget fel att det gått så fort.. =/
Jag är en väldigt intensiv männsika, jag vill att allt händer nu, helst igår. Har jag möjlighet att träffa honom, gör jag det. Har jag möjligthet att hoppa i säng med honom, gör jag det. Osv.
Men samtigt, så vill jag hålla honom borta. Det får inte gå så fort. Jag vågar inte släppa in honom så snabbt.
Och hur gör man när man samtidigt vill ha honom nära, men ändå långt borta?
Hur gör man? :(
Jag är rädd...
Trött, tröttare, tröttast
Min klänning!
Ikväll skall jag provrida den, dock i ett ridhus :S Men bättre än inget. Har självfallet inte kameran med mig så får se om Renée kanske kan foto mig på torsdag ;)
Den är vaaaaaacker *älska*
Jättevacker!
Så enkel, men så vacker.
Precis som jag älskar det :D
Åhh *kär*
Promenad i skogen
Lite surt eller vad?
Något positivt med mörkert var ju dock att jag var rädd att tappa bort honom/tappa bort mig själv så jag var ju tvungen att hålla honom i handen ;)
Något inlägg längre ner skrev jag följande;
"Jag vill ta reda på vad det kan bli mellan oss. Men för bådas skull skall vi nog se till att det inte går för fort fram...."
Idag fick jag veta vad han ville... :O
"jag har ju tyvärr inte någon möjlighet att vara någon pojkvän just nu"
Jag höll på att tappa hakan helt. Jag var inte alls beredd på den meningen. Minns inte riktigt hur vi kom in på det ens, men jag blev glad :D För att inte visa att jag blev helt stum fick han ett par kyssar istället *s*
Mitt svar på det vara lite trist, men helt sant.
"Jag tror nog det är bra egentligen. Både du och jag behöver nog att det går långsamt fram, och detta gör att vi tvingas till det"
Och det är helt sant. Går det för fort fram kommer jag troligen springa i panik åt andra hållet... :p
Nästa "hinder" är danmark. Riddarna tror ju att han är gift vid detta laget...
Jag bryr mig inte om vad som händer. Vill han hålla det hemligt så är det okej med mig. Vill han berätta så blir jag bara glad :)
Men det är han som har en jobbig historia, det är han som får det jobbiga med att dra upp och berätta "allt" för riddarna. Därmed får han även välja hur mycket han vill berätta om oss :)
Sen kan jag ju inte lova att jag kan hålla fingrarna efter lite vin =D
Kvällsdate?
Men jag håller tummarna :D
