Vilse

Jag känner mig så konstig, och har gjort så i två dagar med.
Jag vet egentligen inte vad det är, och jag vet inte hur det visar sig. Men jag känner mig bara annorlunda.
Och det är inget positivt =/

Ska hem imorgon på något vis, och måste då prata med mamma om borgensman.
Ställer de upp på det har jag chans att få en lägenhet. Vill de inte ställa upp så minskar den chansen väldigt väldigt mycket... :(

Håll tummarna för mig :(

Nu borde jag städa lite, och sen åka in till kstad. Men ja...

Jag orkar inte, allt bara snurrar.
Jag vill flytta, men jag vet inte var.
Jag vet inte hur.
Jag vet fan inget längre :(

Och jag har mens, igen. Det är typ 10 gången sen jag kom hem från portugal... =/
Hur ska jag klara av de nästkommande månaderna om det redan nu börjar jävlas? :(

Något positivt är att jag har varit väldigt sugen på gröt både igår och idag. Och det är billigt. Mycket billigt.
Det konstiga är att jag inte ätit gröt sen förskolan, och då hatade jag det. Och har vägrat äta det sen dess. Det räcker jag har känt lukten av gröt innan så har det vänt sig i magen på mig...
Men hux flux blev jag jättesugen på det....

Jag behöver skriva, men jag vet inte om vad?
Jag är förvirrad, men jag vet inte varför?
Vad fan ska jag göra med mitt liv?

Jag kommer försöka söka till lärlingsutbildningen, men då måste jag ha någon förkunskap.
Jag borde få tag i någon sadelmakare som skulle kunna visa mig grunderna och därmed få den kunskapen.
Men det kostar pengar.
Och det har jag inga....

Och jag måste flytta. Om tre månder måste jag ha en ny lägenhet/rum.
Men hur ska man kunna flytta om man inte har några pengar?
Jag kommer troligen inte få någon akassa, och vem låter någon hyra om man går hos soc? (så var det "officiellt" med. *smirk* )

Kommer jag in på lärlingutbildningen får jag åtminstonde csn, men ja. Ingen vet ju ens om jag kommer in....

Just nu känner jag mig bara så fruktansvärt misslyckad.
Jag har snart ingenstanns att bo.
Jag kan inte försöja mig själv.
Vad gör jag med katterna? Klumpen klarar av att bli innekatt (om han bara får gå ut när han kommer till föräldrarna) men Disa? Tvivlar starkt på att hon klara det... :( Jag började ju låta dem gå ut här i Kstad för jag trodde jag skulle kunna bo här en lång tid framåt, inte flytta 5 månader senare :(

Just nu är har jag 0.69 kr på konto. Renée är iofs skyldig mig lite pengar, men jag vet inte om hon har de pengarna till mig nu.
Mamma fyller år på torsdag.
Jag vet inte ens om jag har råd att köra dit... Eller ja, jag måste dit, för morfar ska fixa bilen till helgen... Men jag vet inte riktigt hur det ska gå till om jag ska vara ärlig...

Maten räcker någon dag till i varje fall.

Och förhoppningsvis får jag pengar av soc i början av nästa vecka...

Men ja, jag känner mig väldigt misslyckad just nu :'(

(Klicka för större bilder)

(och ja, jag vet, jag är ingen vidare tecknare. Raka streck har blivit krokiga, böjda streck har blivit raka, eller för böjd osv. Men ni (och framförallt jag :p) vet vad som menas :p)

Ja, då har Desmond åkt härifrån.
Ett par roliga dagar, men ack så trött jag är nu :p

Jag är rent lyrisk, trots att jag bara red 2 pass för honom denna gången, så känns det som om jag fått ut så mycket mer än jag fått någon gång innan. Rent sjukt faktikst :p
Vi jobbade mycket med öppna, sluta och de förvända. Höger öppna in i en förvänd sluta, in i vänster öppna och in i höger slutan.
Jag blir till och med förvirrad av att skriva det =D Första varvet går det jättebra, och det är "lätt". Sewn byter jag håll och skall göra samma sak, men tvärtom då, och allt blir pannkaka =D Jag bara förvirirrar till det :p
Jobbade lite med öppnan, jag har ju en förmåga att få "bakdelen ut" istället för "bogen in". Jag känner det och jag kan rätta till det oftast. Men nu ändrade han lite på mig och jag fick till några riktigt fina faktiskt! :)

Jobbade sedan lite med skrittpiruetten, vänstter bakben gör han rätt i, men höger flyttar han som i en liten cirkel. Efter ett par gånger fick vi till riktig bra piuretter i båda varven och jag var lyrisk. Jag visste hur han skulle flytta sig innan, och jag visste hur jag skulle sitta och vad jag skulle göra. Men känslan hade jag inte. Och den hittade jag nu! Jag kände direkt när han var påväg att göra fel, vad han gjorde fel, och hur jag hjälpte honom att göra rätt i nästa steg. *lyrisk*


Idag när jag red kom Desmond ut och kollade lite. Jag höll på lite med galoppiruetterna (det skulle vi börjat med under onsdagen om det inte varit så hårt i marken). Självfallet kunde han inte bara stå och titta på, utan jag fick en halv lektion av honom med massa galoppiruetter :D Ska sätta mig och rita ner övningen strax tänkte jag, så jag kommer ihåg den till nästa gång jag har en häst :p
Jag har gjort galoppiruetter innan (eller ja, ett par steg i den) och jag vet hur det skall kännas. Men jag har fått kämpa som ett djur för att få hästkraken att komma dit :p Med denna övingen slutade det med att cantella gjorde galoppiruetten av sig själv när jag bad honom om en liten cirkel =D *lyrisk igen*

Så ja, jag är väldigt nöjd med dessa dagarn. Riktigt riktigt kul har det varit!

Nu är det dags att flytta igen.... :(

Och visst, det har jag vetat länge, men det blir inte dit jag trodde =/

Renée skall ju flytta till Linda, gissningsvis runt april-maj. Tanken var ju att jag skulle följa med där och ta ett av rummen.
Och det hade varit helt okej.
Finare och nyare lägenhet.
Samma rutiner som här.

Men det visade sig att Renée mindes fel, där var inte två sovrum. Utan bara ett....
Vilket innebär att där inte är plats till mig :(
Vilket innebär att jag kommer flytta tillbaka till Lund igen..

Och visst, jag vill tillbaka till Lund! Jag trivdes jättebra där....
Men hur ska man kunna flytta när man inte har pengar till hyra?
Hur gör jag med katterna? Klumpen har inga problem med att bli innekatt igen, men Disa? Klarar hon av att få bara vara ute när vi är hos mamma och pappa?
Och pengar... hur fan gör jag med pengar? :(
Jag måste ha ett jobb!

Men i hela skåne kommer det kanske 10 nya jobb per dag.
1 av dem söker jag.
hälften av de jag söker är jag nästan behörig till...
Och hur många är vi i skåne som är arbetslösa nu? Hur många är vi inte som slåss om de jobben?

Fan fan fan...

Jag fick svar, helt otroligt va?

Kort sagt så förstod han inte hur han lyckades göra mig ledsen... Han lyckades även vända det så att det så jag fick dåligt samvete, för han hade ju bråkat med linda i 5 timmar och då var det väldigt tråkigt att läsa ett sådan sms sen.....
Han tyckte vi skulle ta en paus för att bevara den vänskapen som fanns.

Kort och koncist svarade jag att det lät som en bra idé. Varken mer eller mindre.



(renée gick i taket när hon läste smset från honom, men det behövde jag väl inte säga? :p )

dricker jag nu. Och oj vad jag saknar portugal nu!
Tänk om jag kunnat få ett jobb nu, jobba fram till november och då ta en eller två veckor ledig och åka ner till Cartoxo, Portogal och gå på deras hästfestival, träffa alla igen och festa. Fy tusan vad kul det varit!

Har jag berättat hur billigt det är att gå ut i P?
En drink kostar 3 euro!! Och då är halva glaset sprit, halva läsk. Det samma i Sveriga hade kostat över 100 kr.......

Jag saknar portugal.... Och jag saknar pedro och manuels sjuka humor :D
Jag saknar värmen...

Jag har fortfarande inte fått något svar från Benjamin.
Jag börjar faktikst undra om det inte har hänt något kanske =/
Eller så är han bara väldigt tjurig över mitt sista sms?

Eller?

Igår tröttnade jag på Benjamin och skickade ett halv irriterat sms där jag undrade om han gjort till vana att inte svara på mina sms... I samma veva påmindre jag även honom om att vill han att jag slutar med något får han säga det rakt ut. Pikar, likt att sluta svara, gör mig bara jävligt irriterad...

Och gissa, ett dygn senare har jag fortfarnade inte fått något svar *smirk*
Hade det varit någon annan hade jag trott det hänt något, men när det gäller honom får jag väl inse att han bara skit i mig :(
Jag är så besviken. :(
Jag gillar den killen!
Men ja... 
Dax att inse sanningen, även om det svider :(

Jag började skriva ett svar till karin och diffe i förra inlägget. Men då det drog ut och blev en del funderaring/konstaterande som förtjänade ett eget inlägg så skriver jag här :P

Karin: det med ringen var bara dumma funderingar. Jag har ingen tanke på att förlova mig bara för att få det "beviset" från en kille. För som du skrev, det behövs inte en ring för att visa något sånt ;)

Kan man dumpa någon om han redan dumpat mig? Eller ja, kan man dumpa någon när man inte ens är tillsammans? ;)

Jag tror kanske att jag kommit på vad han är ute efter :O
Sex! :p
Träffade honom en väldigt kort stund i torsdags (tror jag det var), ute, där det var dödskallt. Men även där lyckades han få in ämnet på sex ;)
Inatt skulle han egentligen tittat in om en kort stund för en snabbis, när han ändå körde förbi lixom... (av olika anledningar blev det dock inte så sen)

Och visst, det gör mig absolut inget. BARA JAG VET!
Som det är nu har jag inte mer än vännerkänslor för honom, och blir det att vi fortsätter ses så måste jag veta så jag kan sätta stopp på det om det skulle bli att jag får mer känslor...
Fast, även om han bara är ute efter sex, så lär jag bli galen på hur han försvinner ibland. Så risken för mer känslor är nog inte vidare stor ändå *vissla*

Nä, han får ta sig hit så vi kan prata.
Om oss, om dem, om portugal.
För jag vägrar vara en leksak han kan plocka fram när han inte har något bättre för sig *devil*

Detta har jag funderat över till och från i tre dagar nu. Allt började nyårsafton då jag letade upp en ring jag fick av fam ljungberg på min student. (Första gången jag använde den nu faktiskt ;))
Tankarna kom oavsiktligt in på förlovning, vilken trygghet det måste vara att ha en ring på fingert.
Veta att man har någon som vill dela "resten av livet" med dig.
Veta att man är älskad.
Veta att man är den där speciella för just honom.

Och all den tryggheten lägger man i en ring.
Sjukt egentligen, men ja. Vilka tankar jag hade den kvällen...
Var gång jag rörde vid den så kom tankarna tillbaka....

Precis såg jag Batman - The dark knight.
De oskyldigas beskyddare
Han som försöker ge invånarna tryggheten tillbaka.

Jag vill också ha min trygghet tillbaka!
Eller ja, jag är trygg egentligen. På sätt och vis.
Jag vet vad jag vill ha, jag har bra mycket bättre självförtroende nu än vad jag haft förr.
Problemet är att jag vill ha någon vid min sida.
Någon att krama.
Någon att dela allt jobbigt med.
Någon att dela allt det roliga med.
Vänner är bra, men de är inte tillräckligt ibland...

Benjamin då.
Kan han ge mig den sista tryggheten?
Har jag det förtroendet för honom?
Kan han ge mig det jag vill ha?
Orkar jag vänta?

Ja, jag tror han kan ge mig den tryggheten.
Ja, jag tror jag har det förtroendet för honom.
Men jag har ingen aning om han kan ge mig det jag vill ha.
Jag orkar vänta om han visar att han är intresserad........
Men jag orkar inte om han bara försvinner och kommer med dåliga ursäkter hela tiden... :(