Och, bara tanken på det får mig halvt panikslagen.
Jag vet inte!?
Jag hatar att inte veta.
Jag trivs jäkligt bra ihop med honom.
Han får mig att känna mig som en prinsessa =D
Men tanken på honom som pojkvän?
Gaah!
Jag hatar att inte veta!
Som sagt, jag trivs väldigt bra ihop med honom, men kär?
Inte nu i varje fall... tror jag =/
Eller? är det min rädsla, och vetskapen om att han ändå inte kan bli min pojkvän förren om ett halvår ca som stoppar där?
Hur vet man?
Det gör väl egentligen ingen skillnad nu, för jag vill träffa honom, jag blir glad när han ringer och jag önskar han kunnat vara här oftare.
Men jag vill veta jag vill!
Jag hatar att inte veta!
Vet jag inte, har jag inte den kontrollen över mig som jag vill ha.
Och jag hatar det!
Jag vill veta! *tjurar som en jävla 5-åring*
Hjälp?
3