Vilse

Förra inlägget måste jag rätta... Renée upplyste mig så snällt om att det visst var torsdag idag... Så antingen får jag byxorna i imorgon, eller så får jag vänta enda tills måndag :O *blä*

Så, till dagens irritation.
Benjamin. (det trodde ni inte va? ;))

Han har de senaste veckorna (till och från) varit väldigt tyst. Men han har antingen ringt eller smsat något varje dag.
Enda sen lund har vi hörts något varje dag.

Tills igår.
Inte ett ord från honom. Inget svar på mina sms, ingen som ringde. Helt tyst.
Men visst, man behöver inte höras varje dag, och han blev ganska sjuk för någon dag sedan. Så det var okej.

Idag då.  Inte ett ord då heller.
Det är andra dagen i rad??

19.40 skickade jag ett sms och frågade om det hänt något eftersom han blivit så tyst.
Inget svar. *irritationen växer*

klockan 22 idag skickar jag ett halvt irriterat sms till honom.
"Behöver du tid för dig själv så är det helt okej med mig. Bara att säga till. inget svårt alls. Men att bara försvinna och ignorera mig gör mig bara orolig och irriterad".

Sen satte jag mig och skriva här...

Och gissa, jag har fått svar!

Men ja.
"Kom just hem från akuten. Förklarar imorgon".

Jippie...
Konstigt nog skickade han från "fel" mobil (dvs den jag inte får skicka till, för sambon snokade i den).

Men ja.. nu får jag väl se imorgon... =/
Även om jag har lite dåligt samvete nu så har jag väl ändå rätt i att få vara lite irriterad?
För även om man är på sjukhuset (eller ja, framför allt om man är där!) borde man väl ändå informera? =/
Eller?

Fast, han skrev iofs akuten... Vilket innebär att han kanske (troligen) bara suttit där under dagen i väntan på att få komma in...

Jo.. jag tror jag har rätt till att vara lite irriterad?
Lite lite lite?