Vilse

Är det inte typiskt? Han dyker upp militärklädd, men vi träffas på ett ställe där det är så mörkt att jag inte ens ser det!
Lite surt eller vad?
Något positivt med mörkert var ju dock att jag var rädd att tappa bort honom/tappa bort mig själv så jag var ju tvungen att hålla honom i handen ;)


Något inlägg längre ner skrev jag följande;
"Jag vill ta reda på vad det kan bli mellan oss. Men för bådas skull skall vi nog se till att det inte går för fort fram...."

Idag fick jag veta vad han ville... :O

"jag har ju tyvärr inte någon möjlighet att vara någon pojkvän just nu"
Jag höll på att tappa hakan helt. Jag var inte alls beredd på den meningen. Minns inte riktigt hur vi kom in på det ens, men jag blev glad :D För att inte visa att jag blev helt stum fick han ett par kyssar istället *s*

Mitt svar på det vara lite trist, men helt sant.
"Jag tror nog det är bra egentligen. Både du och jag behöver nog att det går långsamt fram, och detta gör att vi tvingas till det"
Och det är helt sant. Går det för fort fram kommer jag troligen springa i panik åt andra hållet... :p

Nästa "hinder" är danmark. Riddarna tror ju att han är gift vid detta laget...
Jag bryr mig inte om vad som händer. Vill han hålla det hemligt så är det okej med mig. Vill han berätta så blir jag bara glad :)
Men det är han som har en jobbig historia, det är han som får det jobbiga med att dra upp och berätta "allt" för riddarna. Därmed får han även välja hur mycket han vill berätta om oss :)
Sen kan jag ju inte lova att jag kan hålla fingrarna efter lite vin =D