Rädd
Det finns inget värre, än att vara rädd. Spelar ingen roll vad man är rädd för, det är hemskt ändå.
Under torsdagen i dk ordnade brix fram en massör åt alla. Alla fick 15 min axel, skuldror och nackmassage.
Jag var bland de första i kön, självfallet. Varför lär jag mig aldrig?! Massage ska jag hålla mig borta från!
Aldrig har min kropp knakat så mycket. Jag tror jag blev 5 cm längre efter att han tryckt lite på ryggen. Mysigt värre...
Han var lite hårdhänt, men det var ändå okej...
Han var duktig, för duktig. Han släppte mina spänningar och ja, det är inget bra. Eller jo, det är ju egentligen bra, men... inte just då =/
Jag försvann in i vår sovbod med en gång och grät halvt hysteriskt. Jag var livrädd. Just då visste jag inte varför, jag bara grät och skakade.
Det visade sig att patrik låg och sov/vilade i boden när jag kom dit, har inte riktigt bestämt mig om det var bra eller dåligt egentligen. Bra för han kunde trösta mig och få mig att samla mig igen. Dåligt för att jag skulle behöva sparka lite i väggarna och avreagera mig.
Rädslan då.
Allt som hänt senaste året kom tillbaka.
Alla svek, alla lögner och mina reaktioner på det. Hur det påverkar mig ännu.
Benjamin, vad händer där? Vågar jag lita på honom?
Håller han verkligen på att separera, eller är det bara en lögn för att få mig dit han vill?
Jobbar han verkligen så mycket som han säger, eller vad händer då? Jag vet ju vad som hände när tomas "jobbade" mycket.....
Enligt vad han sa till mig så har de inte berättat något för Ohli. Men han får ändå följa med till dk.. Varför? Vad är ursäkten till honom? Vem säger han jag är? Eller Ohli är van vid att där är andra tjejer så det behövs ingen förklarning?
Hur vet jag!?
Jag vet vad jag tror nu. Jag tror han är ärlig. Jag tror inte han ljuger för mig.
Men hur vet jag?
Hur vet jag att han inte släpper en bomb om en vecka/månad/år och berättar att allt var en lögn?
Jag hade inte klarat det.
Inte ett dugg...
Och för att göra allt besvärligare, hur vet jag vad jag känner för Benjamin?
Jag blir jätteglad när jag träffar honom. Jag vill träffa honom så ofta jag kan.
Men det känns ändå inte som det.
Jag tror det är mycket min rädsla som hindrar mig där. Hoppas jag.
Det har gått så fort, och det skrämmer mig faktikst. Även om mycket är mitt eget fel att det gått så fort.. =/
Jag är en väldigt intensiv männsika, jag vill att allt händer nu, helst igår. Har jag möjlighet att träffa honom, gör jag det. Har jag möjligthet att hoppa i säng med honom, gör jag det. Osv.
Men samtigt, så vill jag hålla honom borta. Det får inte gå så fort. Jag vågar inte släppa in honom så snabbt.
Och hur gör man när man samtidigt vill ha honom nära, men ändå långt borta?
Hur gör man? :(
Jag är rädd...
Varför inte styra in ämnet på gården nästa gång ni träffas och fråga när den ska säljas, hur det går med stallet, djuren m.m. Bara av ren nyfikenhet så klart, inte påträngande.
Kolla reaktionerna och se vad han svarar. Det borde ge en rätt tydlig vink om vad som händer.
Sen att killar inte förklarar tjejer för varandra...enda orsaken jag kan se till varför han inte förklarar dig är för att han inte behöver = han har mer eller mindre separerat och Ohli vet om det. Med andra ord behövs ingen förklaring. Killar behöver oftast inte allt det där överdrivan förklarandet.
Dom är lite som hästar, dom lever i nuet. ; )
Sen om han jobbar mycket eller inte har jag ingen aning om, men militärer kan i perioder jobba nästan lika mycket som bönder gör i perioder så det är "rätt" arbete för att han ska säga det iaf.
Jag vet inte hur du känner dig med det att vara rädd eller när spänningarna släpper för jag har aldrig varit på det sättet (jag hanterar problemen på andra sätt som säkerligen är lika dåliga dom), men vad är det du är rädd för och varför går du och håller kvar all den dåliga energin?
Titta på den, konstatera att du känner så och att den finns där och stäng den sedan utanför bubblan.
Släpp inte in allt på en gång, kontrollera det så blir det mycket lättare att arbeta med.
Tyvärr tror jag det krävs att man håller på att bryta ihop under en längre period för att fixa att inte "bry sig", att kunna stänga det ute som man inte kan göra något åt.
Sånt man inte kan göra något åt ska man inte låta beröra en för det hjälper ändå inte.
