Vilse

Detta har jag funderat över till och från i tre dagar nu. Allt började nyårsafton då jag letade upp en ring jag fick av fam ljungberg på min student. (Första gången jag använde den nu faktiskt ;))
Tankarna kom oavsiktligt in på förlovning, vilken trygghet det måste vara att ha en ring på fingert.
Veta att man har någon som vill dela "resten av livet" med dig.
Veta att man är älskad.
Veta att man är den där speciella för just honom.

Och all den tryggheten lägger man i en ring.
Sjukt egentligen, men ja. Vilka tankar jag hade den kvällen...
Var gång jag rörde vid den så kom tankarna tillbaka....

Precis såg jag Batman - The dark knight.
De oskyldigas beskyddare
Han som försöker ge invånarna tryggheten tillbaka.

Jag vill också ha min trygghet tillbaka!
Eller ja, jag är trygg egentligen. På sätt och vis.
Jag vet vad jag vill ha, jag har bra mycket bättre självförtroende nu än vad jag haft förr.
Problemet är att jag vill ha någon vid min sida.
Någon att krama.
Någon att dela allt jobbigt med.
Någon att dela allt det roliga med.
Vänner är bra, men de är inte tillräckligt ibland...

Benjamin då.
Kan han ge mig den sista tryggheten?
Har jag det förtroendet för honom?
Kan han ge mig det jag vill ha?
Orkar jag vänta?

Ja, jag tror han kan ge mig den tryggheten.
Ja, jag tror jag har det förtroendet för honom.
Men jag har ingen aning om han kan ge mig det jag vill ha.
Jag orkar vänta om han visar att han är intresserad........
Men jag orkar inte om han bara försvinner och kommer med dåliga ursäkter hela tiden... :(