Tonårstrots

Jag trodde folk växte från det när de lämnade tonåren? Tydligen inte...

 Ber jag renée diska får jag till svar; "Varför frågar du? Du vet jag bara säger nej. Säg till om du vill att jag skall diska istället".

Säger jag till henne att diska får jag till svar; "Hinner inte nu, gör det sen." "inte nu, gör det sen". "orkar inte nu, gör det sen". Det händer faktiskt någon gång att hon gör det, men minst lika ofta att hon "glömmer"/skiter i det.

Pikar/påminner jag henne får jag till svar; "Sluta tjata, bara för det tänker jag inte göra det" Och ja, hon skiter i det.

Vad gör man?

Jag diskar 1-3 gånger om dagen, och diskberget är ändå stort när vi lägger oss på kvällen. Har jag tur diskar renée 1-2 gånger i veckan....

Jag är en person som vill ha rent omkring mig, jag hatar när dammråttorna dansar i hörnorna, eller när hela diskbänken är full av disk. Jag vill ha det rent!!

När jag och renée flyttade hit hjälptes vi åt. Vi diskade så att det var tomt på diskbänken nästan varje kväll, vi städade tillsammans en gång i veckan ungefär osv. Och hon tyckte själv det var jäkligt skönt att ha rent omkring sig.

Som det är nu så är det jag som städar här, jag som diskar (bortser från de 1-2 gånger per vecka) och det är jag som gör middagen (vilket jag tycker är kul, fram tills nu).
Visst, jag har tiden till det. Men ska jag vara någons hushållerska ska jag fan ha betalt för det med!

Jag orkar inte  . Jag vägrar.
From idag får hoan göra sin mat själv. Hennes disk kommer jag sätta in på hennes rum from imorgon.
Städningen kan jag inte göra så mycket med, där är det städa eller bo skitit. Och jag vet ju vad jag väljer där..
Jag är trött på att hjälpa henne utan att få något igen.

Hon blir mer och mer lik Möller för var dag som går, och det är fan inte någon positivt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0